Upplevelsen tycks ha satt djupa spår i Carola

KONSERT
Carola
Cirkus

Hon börjar med ”Främling” och slutar med ”Främling”. Det är och förblir den enskilda låt som Carola är mest förknippad med. En osannolik start på en karriär som nu är inne på sitt fjärde decennium.

Att hon inleder med den tråkigt finstämda version som Orup gjorde i ”Så mycket bättre” är symptomatiskt för den konsert hon nu reser runt i landet med. Upplevelsen att få dela liv och musik med Orup, Ola Salo, Love Antell, Amanda Jensen, Kajsa Grytt och Familjen tycks ha satt så djupa spår att hon återkommer till veckan på Gotland gång på gång. Hon talar om hur ”underbart det var att möta nya talanger”, om att Ola Salo blev en ”väldigt speciell vän” och att hon blev ”nytänd och nykär”. Fast det där sista handlar förstås om Jimmy Källqvist, basist i hennes band. Det är ingen nyhet för den överpeppade publik som fyllt Cirkus och som redan vet att deras idol har en ny man i sitt liv.

Naturligtvis framför hon sina ”Så mycket bättre”-versioner. Men vare sig det är Amanda Jensen eller Ola Salo hon tolkar låter det förstås bara Carola om musiken. Hon är ju sin egen genre.

Orups ”Sjung halleluja (och prisa Gud)” är som gjord för henne och blir till rockdisco med Carola som en upphöjd superkvinna i blixtrande silverlamé. Där stämmer allt. Då blir det konstigare när hon tar sig an Love Antells ”Gatorna tillhör oss” och gör mellorock av den. Det är liksom svårt att föreställa sig Carola som en del av Love Antells gäng och att hon någonsin skulle ha smaskat i sig en Tompa Eken-bulle på Kafe 44. Men gärna för mig, konstigt betyder ju inte dåligt.

Carola har som bekant många sidor men den här gången är det särskilt rockkvinnan som tar plats framför ett lite väl trögt och stabbigt band. Rockiga poplåtar, som ”Tommy tycker om mig” och ”Mickey”, mår bättre av att vara spinkiga och luftiga än att som här vara tunggungiga. Det är ju tuggummimusik av glättigaste sort.

Den predikant som bor i Carola tar också stor plats. Inte för att det kristna budskapet blir explicit, det brukar det inte bli på hennes konserter. Men Carola talar från hjärtat och alla känner till hennes tro. Ibland kan det bli stelt och konstigt, men denna kväll kommer hon in i ett spontant flöde som må vara lite virrigt och fnittrigt men som känns genuint.

När hon i upploppet tar i med ”Evighet” och ”Fångad av en stormvind” blir det som alltid total melodifestival-eufori i bänkraderna. Fläktarna går på högvarv och ”Fångad av en stormvind” är som alltid en oemotståndlig påminnelse om en svunnen tid då Melodifestivalen fortfarande gick att titta och lyssna på.

Dan Backman
SvD

Posted in Nyheter, Turné.

Kommentera