Carola är i en helt egen division

Carolas konserter med Sveriges Radios Symfoniorkester får hela fyra getingar i Expressen. Anders Nunstedt skriver:

En stor symfoniorkester förstärkt med Carolas egen kör och band, gamla klassiker i helt nya arrangemang. Det behöver inte vara svårare än så. När Carola Häggkvist firar 30 år i rampljuset så landar hon återigen, i sin egen unika röst.

Det är en karriär som är lika brokig som den är lång. Kolla bara på låtlistan. Vad är det som förenar ”Tommy tycker om mig” med ”If I can dream” och ”Evighet”, till exempel? Det finns en anledning till att schlagerdrottningens samlingsskivor låter som schizofrena nostalgitrippar regisserade av Kaj Kindvall fritt efter Lennart Swahn.

Carola har zickzackat i 180 mellan olika genres under hela sin karriär. Ofta med stor framgång, men så fort hon varit något stort på spåren – gospeltåget! – så har hon växlat över till något annat.

I den här showen får hon dock den röda tråden serverad. I den grandiosa symfoniorkestern landar låtarna i ett sammanhang där summan är betydligt större än delarna.

”När löven faller” och ”All the reasons to live” låter som James Bond-ballader i sina nya arrangemang. ”Runaway”, discodramat som specialskrevs av Bee Gees, och Elvis-covern ”If I can dream” framförs med sådan elegans och intensitet att allt syre försvinner ur lokalen.

Carola är virrigt spontan i sitt mellansnack, som aldrig blir till den berättarröst om karriären som det nog var tänkt, men när hon sjunger är närvaron total.

När ”Wings of compassion” tonar ut utbrister en rörd Carola ”Jag trodde inte att det gick att skriva sånt här!”. Och berättar att hon själv ligger bakom mästerverket. Helt inne i sin egen värld. Men det är förlåtet. När Carola är på rätt humör så befinner hon ju sig i en egen division. Fortfarande.

Posted in 30-årsjubileum.

Kommentera